Immunoglobuliner av typ M (IgM), eller typ M-antikroppar, är en av flera typer av antikroppar i vår kropp och spelar en viktig roll i de första stadierna av immunsvaret. Deras karakteristiska struktur liknar en snöflinga och möjliggör bindning av flera antigener samtidigt med hög effektivitet. Vad är det korrekta IgM-resultatet? Vilka är standarderna? Vad betyder högt IgM och vad betyder lågt IgM?

M-typ immunglobuliner (IgM)eller M-typ antikroppar är immunproteiner som produceras av celler i immunsystemet - plasmaceller, som är en typ av B-lymfocyter. IgM-antikroppar är produceras som den första av antikropparna när den kommer i kontakt med olika kemiska molekyler (antigener) som immunsystemet anser vara främmande. Antigener kan vara fragment av bakterier, virus, svampar, mat, pollen och i vissa situationer även dina egna vävnader.

Typ M-immunoglobuliner (IgM) - roll i kroppen

IgM-antikroppar utgör cirka 10 % av av alla typer av antikroppar och produceras först i immunsvaret. IgM-antikroppar verkar specifikt eftersom de alltid är riktade mot ett specifikt antigen.

Men jämfört med IgG-antikroppar är de mycket mindre specifika, eftersom deras roll är att snabbt neutralisera hotet. Detta är möjligt tack vare deras unika struktur, den sk snöflinga, vilket innebär att en IgM-antikropp kan binda flera antigenmolekyler samtidigt

Med tiden ersätts IgM-antikroppar med IgG-antikroppar. Långvarig produktion av IgM-antikroppar kan förekomma vid kronisk kontakt med antigenet, t.ex. vid kroniska infektioner.

IgM-antikroppar har förmågan att bilda immunkomplex med antigenmolekyler och att aktivera komplementsystemet mycket starkt jämfört med IgG-antikroppar. Komplementsystemet är en grupp av proteiner som orsakar inflammation i kroppen

Detta är för att neutralisera antigenet och ta bort det på ett säkert sätt från kroppen. Immunsystemets celler, såsom makrofager och neutrofiler, har receptorer på sin yta som binder till IgM-antikroppsfragment, vilket gör att de kan absorbera dem och bryta ner immunkomplex genom fagocytos.

Typ M-immunoglobuliner (IgM) - specifika och totala

AntikropparIgM kan delas in i tot alt och specifikt. Specifika IgM-antikroppar produceras under hela livet efter kontakt med en mängd olika antigener. Undersökningen av specifika IgM-antikroppar är av särskild betydelse vid diagnos av infektionssjukdomar. Alla specifika IgM-antikroppar i kroppen utgör poolen av totala IgM-antikroppar

Typ M-immunoglobuliner (IgM) - indikationer för testet

Testning av nivån av immunglobulin M-antikroppar (IgM) utförs när det finns en misstanke:

  • primära och sekundära immunbrister
  • Waldenströms makroglobulinemi
  • infektionssjukdomar, t.ex. borrelia, herpes
  • parasitiska invasioner, t.ex. lamblia, ascariasis
  • hematologiska cancerformer, t.ex. multipelt myelom, lymfom

Typ M-immunoglobuliner (IgM) - borrelia

Att testa specifikt IgM (helst inklusive IgG) kan vara viktig information angående bakteriella, virala, svamp- och parasitinfektioner. Ett exempel är diagnosen borrelia, som använder bedömning av nivån av IgG- och IgM-antikroppar. IgM-antikroppar uppträder tidigt i infektionsförloppet och deras förhöjda nivåer indikerar det initiala eller kroniska stadiet av infektionen.

Immunoglobulin typ M (IgM) - vad är testet?

I laboratorietester kan vi bedöma koncentrationen av både tot alt och specifikt IgM. Båda testerna kan utföras med venöst blod, såväl som i cerebrospinalvätskan eller ledvätskan vid specifika indikationer

Koncentrationen av specifika IgM-antikroppar bestäms oftast av enzymimmunoanalysmetoder (t.ex. ELISA-test) eller immunfluorescensmetoder. Immunonefelometriska och immunoturbidimetriska metoder används rutinmässigt för att bestämma totala IgM-antikroppskoncentrationer

Värt att veta

Immunoglobulin typ M (IgM) - norm

Referensintervallet för tot alt IgM är åldersberoende och är:

  • 1–7 dagar: 0,04–0,21 g/l
  • 8 dagar-2 månader: 0,045-0,21 g/l
  • 3–5 månader: 0,21–0,51 g/l
  • 6–9 månader: 0,21–0,89 g/l
  • 10-15 månader: 0,21-1,04 g/l
  • 16–24 månader: 0,39–1,54 g/l
  • 2-5 år; 0,3-1,12 g/l
  • 5-10 år: 0,36-1,98 g/l
  • 10-14 år: 0,5-2,13 g/l
  • 14-18 år: 0,44-1,13 g/l
  • över 18 år: 0,53-3,44 g/l

Immunoglobulin typ M (IgM) - resultat. Vad betyder låg nivå?

Minskade IgM-nivåer kan orsakas av:

  • Medfödda selektiva immunbrister, t.ex. isolerad IgM-brist
  • proteinförlustsyndrom
  • omognad i immunsystemet, t ex hos spädbarn ochsmåbarn
  • icke-IgM myelom
  • omfattande brännskador
  • undernäring

Immunoglobulin typ M (IgM) - resultat. Vad betyder förhöjd nivå?

För hög IgM-nivå kan orsakas av:

  • hyper-IgM-syndrom
  • inflammation
  • initi alt eller kroniskt stadium av infektion
  • leversjukdomar, t.ex. cirros
  • autoimmuna sjukdomar, t.ex. reumatoid artrit
  • hematologiska sjukdomar, t.ex. Waldenströms makroglobulinemi
Värt att veta

Immunoglobulin typ M (IgM) - förkylningsagglutininsjukdom

Förkylningsagglutininsjukdom är en mycket sällsynt autoimmun sjukdom som kännetecknas av närvaron av IgM-antikroppar mot blodgruppen AB0-antigener (anti-A och anti-B isoagglutininer), som får röda blodkroppar att klumpa ihop sig och bryta ner (hemolys). ).

Detta inträffar dock endast vid låga temperaturer (28-31 °C). Det är därför som symtomen på sjukdomen, såsom yrsel, huvudvärk, blekhet, gulsot, mörk urin mycket ofta märks bara på vintern.

Förkylningsagglutininsjukdom kan diagnostiseras genom att utföra ett antiglobulintest (Coombs-test), som vanligtvis är positivt hos dessa personer. Samma antikroppar är också ansvariga för att röda blodkroppar klumpar ihop sig hos personer som har fått fel blodgrupp transfunderad.

Referenser

  1. Swiecicki P.L. et al. Kall agglutininsjukdom. Blood 2013,15,122 (7), 1114-21.
  2. Paul W.E. Fundamental immunology, Philadelphia: Wolters Kluwer / Lippincott Williams & Wilkin 2008, 6:e upplagan.
  3. Laboratoriediagnostik med inslag av klinisk biokemi, en lärobok för medicinstudenter redigerad av Dembińska-Kieć A. och Naskalski J.W., Elsevier Urban & Partner Wydawnictwo Wrocław 2009, 3:e upplagan
  4. Inre sjukdomar, redigerad av Szczeklik A., Medycyna Praktyczna Kraków 2010
Om författarenKarolina Karabin, MD, PhD, molekylärbiolog, laboratoriediagnotiker, Cambridge Diagnostics PolskaEn biolog till yrket, specialiserad på mikrobiologi, och en laboratoriediagnotiker med över 10 års erfarenhet av laboratoriearbete. Utexaminerad från College of Molecular Medicine och medlem av Polish Society of Human Genetics. Chef för forskningsanslag vid Laboratory of Molecular Diagnostics vid institutionen för hematologi, onkologi och inre sjukdomar vid Warszawas medicinska universitet. Hon försvarade titeln doktor i medicinska vetenskaper inom området medicinsk biologi vid 1:a medicinska fakulteten vid det medicinska universitetet i Warszawa. Författare till många vetenskapliga och populärvetenskapliga verk inom laboratoriediagnostik, molekylärbiologi ochnäring. Till vardags driver han, som specialist inom området laboratoriediagnostik, substansavdelningen på Cambridge Diagnostics Polska och samarbetar med ett team av nutritionister på CD Dietary Clinic. Han delar med sig av sin praktiska kunskap om diagnostik och kostterapi av sjukdomar med specialister på konferenser, utbildningar och i tidningar och webbplatser. Hon är särskilt intresserad av den moderna livsstilens inflytande på molekylära processer i kroppen.

Kategori:

Immunsystem