Hjälp utvecklingen av webbplatsen och dela artikeln med vänner!

Immunoglobuliner av typ A (IgA) är de viktigaste molekylerna i det specifika immunsvar som är associerat med slemhinnor. Tack vare deras mycket höga dagliga produktion skyddar kroppen sig mot inträngning av bakterier, virus och matpartiklar. Därför kan både brist och överskott av IgA-antikroppar indikera en pågående patologi.

Typ A-immunoglobuliner (IgA)eller typ A-antikroppar är immunproteiner som produceras av celler i immunsystemet - plasmaceller, som är en typ av B-lymfocyter. kemiska molekyler (antigener) som immunsystemet känner igen som främmande

Antigener kan vara fragment av bakterier, virus, svampar, mat, pollen och i vissa situationer kroppens egna vävnader (så kallade autoantigener).IgA-antikropparverkar specifikt eftersom de alltid är riktade mot ett specifikt antigen.

Immunoglobulin typ A (IgA) - roll i kroppen

Även om koncentrationen av IgA-antikroppar i blodet är låg (1,4-4 mg/ml), producerar kroppen mer av dem än alla andra antikroppar tillsammans. Detta beror på att IgA-antikroppar huvudsakligen utsöndras av slemhinnorna och finns i sekret (tårar, saliv)

Daglig syntes av IgA-antikroppar kan vara upp till 9 gram per dag. På grund av detta är IgA-antikroppen ett av de viktigaste försvarselementen i slemhinnor mot miljöantigener.

IgA-antikroppens uppgift är att hämma vidhäftning av bakterier till ytan av slemhinnor och deras vidhäftning, neutralisering av virus, toxiner, enzymer som utsöndras av bakterier och matantigener.

Immunoglobuliner typ A (IgA) - typer

IgA-antikroppar kan delas in i totala och specifika. Specifika IgA-antikroppar produceras under hela livet av kroppen efter kontakt med olika antigener. Alla specifika IgA-antikroppar i kroppen utgör poolen av tot alt IgA. Att testa specifika IgA-antikroppar är av särskild vikt vid diagnos av vissa autoimmuna sjukdomar, t.ex. celiaki.

IgA-antikroppar, på grund av skillnaderna i molekylstrukturen, har dessutom delats upp i två undertyper:

  • IgA1, vilket är cirka 80 procent. av allt IgA i blodet är längreoch känslig för bakteriella enzymer
  • IgA2, vilket är cirka 20 procent. av tot alt IgA i blodet är det kortare och därför mer motståndskraftigt mot verkan av bakteriella enzymer; förekommer främst i matsmältningskanalen

På slemhinnornas yta och i sekretet finns även IgA-antikroppen i den form som relateras till s.k. sekretoriskt fragment. Antikroppen kallas då sekretorisk IgA (sIgA). sIgA finns också i små mängder i blodet, vilket utgör 5-10 procent. IgA-antikroppar

Immunoglobulin typ A (IgA) - indikationer för testet

  • misstänkt ärftlig immunbrist av genetisk bakgrund, t.ex. selektiv IgA-brist
  • misstanke om sekundära immunbrister, t.ex. AIDS
  • misstanke om cirros
  • misstänkt autoimmun sjukdom, t.ex. reumatoid artrit, celiaki
  • misstanke om hematologiska neoplasmer, t.ex. multipelt myelom, lymfom
  • misstänkt IgA-associerad nefropati
  • kronisk diarré
  • kroniska luftvägsinfektioner

Vävnadsspecifik IgA-testning är en markör för den pågående autoimmuna processen. Ett exempel är celiaki, i vilken höga nivåer av IgA-antikroppar mot vävnadstransglutaminas (anti-tTG) är en diagnostisk markör för denna sjukdom.

Immunoglobulin typ A (IgA) - vad är testet?

I laboratorietester kan vi bedöma koncentrationen av både totala och specifika IgA-antikroppar. Båda testerna kan utföras med venöst blod och, i speciella kliniska fall, med avföring eller saliv

Koncentrationen av specifika IgA-antikroppar bestäms oftast med hjälp av enzymimmunoanalysmetoder (t.ex. ELISA-test) eller immunfluorescensmetoder. De immunonefelometriska och immunoturbidimetriska metoderna används också rutinmässigt för att bestämma totala IgA-antikroppsnivåer.

  • Typ G-immunoglobulin (IgG)
  • Typ E-immunoglobuliner (IgE)
  • Typ M-immunoglobuliner (IgM)
Värt att veta

Immunoglobulin typ A (IgA) - norm

Laboratorienormer för total IgA är åldersberoende och är:

  • 1-7 dagar: mindre än 0,06 g/l
  • 8 dagar-2 månader: mindre än 0,06-0,07 g/l
  • 3–5 månader: mindre än 0,06–0,77 g/l
  • 6–9 månader: 0,065–0,52 g/l
  • 10-15 månader: 0,07-0,45 g/l
  • 16–24 månader: 0,13–0,93 g/l
  • 2-5 år: 0,1-1,33 g/l
  • 5-10 år: 0,38-2,35 g/l
  • 10-14 år: 0,62-2,3 g/l
  • 14-18 år:0,85-1,94 g/l
  • över 18 år: 0,52-3,44 g/l

Immunoglobulin typ A (IgA) - resultat. Vad betyder förhöjd nivå?

Ökad nivå av IgA-antikroppar observeras i:

  • kroniska inflammationer (särskilt de som är relaterade till slemhinnor)
  • cirros i levern
  • AIDS
  • autoimmuna sjukdomar, t.ex. celiaki
  • hematologiska sjukdomar, t.ex. multipelt myelom, lymfom

Immunoglobulin typ A (IgA) - resultat. Vad betyder låg nivå?

Minskade IgA-antikroppsnivåer ses i:

  • primära immunbrister, t.ex. hyper-IgM-syndrom, Brutos sjukdom
  • luftvägssjukdomar, t.ex. bronkial astma, återkommande luftvägsinfektioner
  • infektionssjukdomar, t.ex. Epstein-Barr-virusinfektion
  • sjukdomar i mag-tarmkanalen, t.ex. kronisk diarré, kroniska leversjukdomar
  • autoimmuna sjukdomar, t.ex. diabetes typ 1
  • hudsjukdomar, t.ex. atopisk dermatit
  • sjukdomar med genetisk bakgrund, t.ex. Downs syndrom
  • Proteinförlust eller malabsorptionssyndrom
  • tar mediciner som fenytoin, gulds alter, icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel

Immunoglobulin typ A (IgA) - selektiv IgA-brist

Selektiv IgA-bristär den vanligaste primära (genetiska) immunbrist med normala nivåer av andra klasser av antikroppar (IgG, IgM).

Det förekommer i 1:500 invånare i Europa, medan det i Asien, såsom Kina eller Japan, förekommer mycket mer sällan.

Selektiv IgA-brist är asymtomatisk eller lindrigt återkommande luftvägsinfektioner hos de flesta människor, främst orsakade av virus.

Det har visat sig att personer med selektiv IgA-brist är mer benägna att utveckla allergiska och autoimmuna sjukdomar, såsom:

  • celiaki
  • diabetes typ 1
  • juvenil idiopatisk kronisk artrit
  • vitiligo
  • inflammatoriska tarmsjukdomar som ulcerös kolit
  • hemolytisk anemi
  • systemisk lupus erythematosus

Sådan predisposition hos personer med selektiv IgA-brist kan bero på överbelastning av slemhinnorna med antigener, som inte effektivt kan neutraliseras av bristen på IgA-antikroppar, och som en konsekvens av kronisk inflammation.

Dessutom har det observerats att IgA-brist och vissa autoimmuna sjukdomar kanhar en gemensam genetisk bas (HLA-histokompatibilitetspolymorfismer).

Immunoglobulin typ A (IgA) - IgA-associerad nefropati

IgA-relaterad nefropati (akaBergers sjukdom ) är en inflammatorisk sjukdom i glomeruli där det finns en uppbyggnad av IgA-antikroppar i mesangium (en typ av bindväv i njure).

Ett av symptomen på sjukdomen är hematuri och arteriell hypertoni. Utvecklingen av sjukdomen gynnas av genetisk predisposition, men den åtföljer också olika sjukdomar som reumatoid artrit, psoriasis eller celiaki.

Diagnosen av IgA-associerad nefropati utförs genom att skicka ett vävnadssnitt från njuren till immunfluorescens eller immunhistokemi för att bekräfta närvaron av IgA-avlagringar.

Referenser

  1. Lewandowicz-Uszyńska A. et al. IgA-brist – ska du vara rädd för det? Post-Diploma Pediatrics, 2013, 1.
  2. Czyżewska-Buczyńska A. et al. IgA en viktig del av immunsystemet - utvalda frågor. Postepy Hig Med Dosw, 2007, 61, 38–47.
  3. Paul W.E. Fundamental immunology, Philadelphia: Wolters Kluwer / Lippincott Williams & Wilkin 2008, 6:e upplagan.
  4. Laboratoriediagnostik med inslag av klinisk biokemi, en lärobok för medicinstudenter redigerad av Dembińska-Kieć A. och Naskalski J.W., Elsevier Urban & Partner Wydawnictwo Wrocław 2009, 3:e upplagan
  5. Inre sjukdomar, redigerad av Szczeklik A., Medycyna Praktyczna Kraków 2010
Om författarenKarolina Karabin, MD, PhD, molekylärbiolog, laboratoriediagnotiker, Cambridge Diagnostics PolskaEn biolog till yrket, specialiserad på mikrobiologi, och en laboratoriediagnotiker med över 10 års erfarenhet av laboratoriearbete. Utexaminerad från College of Molecular Medicine och medlem av Polish Society of Human Genetics. Chef för forskningsanslag vid Laboratory of Molecular Diagnostics vid institutionen för hematologi, onkologi och inre sjukdomar vid Warszawas medicinska universitet. Hon försvarade titeln doktor i medicinska vetenskaper inom området medicinsk biologi vid 1:a medicinska fakulteten vid det medicinska universitetet i Warszawa. Författare till många vetenskapliga och populärvetenskapliga verk inom laboratoriediagnostik, molekylärbiologi och nutrition. Till vardags driver han som specialist inom området laboratoriediagnostik innehållsavdelningen på Cambridge Diagnostics Polska och samarbetar med ett team av nutritionister på CD Dietary Clinic. Han delar med sig av sin praktiska kunskap om diagnostik och kostterapi av sjukdomar med specialister på konferenser, utbildningar och i tidningar och webbplatser. Hon är särskilt intresserad av den moderna livsstilens inflytande på molekylära processer ikroppen.

Hjälp utvecklingen av webbplatsen och dela artikeln med vänner!

Kategori:

Immunsystem