Mitt barn går i en specialskola, han är 13 år och har ett lätt handikapp. Hon är ett väldigt rörligt barn. Jag har väldigt stora problem med det. Han har ingen åsikt, imiterar ofta sina kollegor, lyssnar på dem. Han pratar väldigt fult, uppmärksammar inte om han är vuxen eller hans jämnåriga. I skolan skrev jag in honom till en psykiater. Men det har en tillfällig effekt. Hur går man vidare?
Av det du skrev förstod jag att damens son har problem med överdriven rörlighet, använder förbannelser mot vuxna och kamrater och är starkt påverkad av sina kamrater.
Alla beteenden du nämner förekommer mer intensivt hos pojkar under tonåren, och kamratgruppen blir då väldigt viktig, och till och med den viktigaste i sociala relationer. Tidigare bevisade föräldrainsatser upphör också att vara effektiva under denna period. Barnet blir tonåring och förstår ofta inte sitt beteende och det är svårt för honom/henne att hantera de känslor han/hon upplever, han/hon kan inte konstruktivt hantera överdriven mental spänning.
Det är viktigt att tålmodigt, lugnt, men också bestämt prata om dina förväntningar och sätta gränser. Att vuxna, både hemma och i skolan, uppmärksammar när han är vulgär och inte respekterar andras gränser, att de pratar, visar hur de kan uttrycka sig annorlunda och ger ett alternativ till exempelvis svordomar. Det är viktigt att säga varför vi inte vill något och hur vi känner när hon gör något. Det är viktigt att väcka empati och visa det ögonblick då hans beteende inte är acceptabelt för oss.
Jag vet inte vad psykiaterns rekommendationer var, om min son fick droger - om hans överdrivna rörlighet kräver farmakologisk intervention eller inte. Jag skulle rekommendera några möten med en psykolog för att hjälpa dig hitta rätt sätt att kommunicera med din son, visa hur tonåringens beteende förändras, hur man sätter gränser, hur man lär ut konstruktiva former för att lindra mentala spänningar. Kanske finns det i området en chans att gå med i en grupp föräldrar som träffas för att förbättra sina föräldrakunskaper, det är också värt att leta efter en social kompetensutbildning för din son. Kanske kan du anlita en psykolog eller skolpedagog,för att hjälpa dig hitta en sådan grupp för din son.
Kom ihåg att vår experts svar är informativt och inte kommer att ersätta ett läkarbesök.
Dominika Ambroziewicz-WnukPsykolog, tränare för personlig utveckling
I 20 år har hon arbetat med tonåringar, unga vuxna och deras vårdare. Stöder människor som upplever skol- och relationssvårigheter, ungdomsstörningar och tonårsföräldrar www.centrum-busola.pl
Fler råd från denna expert
Kan onani i tonåren vara beroendeframkallande? [Expertråd]Känner spädbarnet förälderns frånvaro? [Expertråd]Barnet vaknar på natten och gråter [Expertråd]Barnet vill inte göra läxor [Expertråd]Barnet gör ofrivilliga handrörelser [Expertens råd]Nioåringar onanerar [expertråd]Hur hanterar man sömnlöshet? [Expertråd]Hur hanterar man neuros? [Expertråd]Hur kan jag hantera trakasserier och dåliga tankar? [Expertråd]Hur hanterar man effekterna av långvarig stress? [Expertråd]Hur kan jag hantera stress innan jag talar offentligt? [Expertråd]Tvångsmässig absorption av kunskap [expertråd]Antidepressiva medel och nedgång i musikaliska förmågor? [Expertråd]Tonåringars onani under tonåren [expertråd]Tonåring och sent hemkommen [expertens råd]Tonåring är alltför rörlig, svär och påverkas av kamrater [expertens råd]Tonåring ensam på semester [expertråd]Avbröt bröllopet och fortsatte att vara tillsammans. Vad ska man göra? [Expertråd]Partnern vill inte ha samlag [Expertens råd]Problem med att starta samlag. Vart ska man vända sig för att få hjälp [Expertråd]Uppbrott och returer. Håller du kvar i ett förhållande? [Expertråd]Oralsex. Är jag fortfarande oskuld? [Expertråd]Sonen spelar på datorn och sitter på internet [Expertens tips]Besvär under graviditeten. Är det neuros? [Expertråd]