Min 2-åriga son äter praktiskt taget ingenting. Jag gjorde tester för honom och resultatet var korrekt. Jag försöker med alla medel att övertyga honom, uppmuntra honom att åtminstone prova vilken mat som helst. Tyvärr till ingen nytta. Min son ger intrycket att han är rädd för att prova mat, för att bli smutsig. Han kan gråta när till exempel en sked soppa stoppas i hans mun. Jag ber om råd om hur jag ska gå vidare? Jag är desperat för det tar ganska lång tid och min son går ner i vikt. Jag tror att det har en psykologisk bakgrund.
Det är svårt att svara på en sådan fråga mycket specifikt utan att känna till barnet och dess tidigare vanor. Det händer uppenbarligen i den här åldern (och då också, tyvärr!) att bebisen tar en "paus" från att äta. Ibland tar det oroväckande lång tid, men det går över med tiden. Huvudfrågan här skulle vara att noggrant analysera småbarnsmenyn, för det du tror betyder "ingenting" behöver inte betyda det. Därför är mitt råd att gå till en barnpsykolog för en närmare titt. Kanske händer något i barnets liv som du inte uppmärksammat, kanske finns det även några andra förändringar relaterade till "icke-ätande" - utvecklingsmässigt eller kräver specialistinsatser. Eller så är det kanske bara en kamp om makten över sig själva och sin kropp, tvååringar kan vara väldigt envisa och despotiska och de är väldigt angelägna om att bestämma vad som ska oroa dem. Här borde fokus ligga mer på orsakerna. Hittas de inte tar det lite längre tid att vänta – det varar aldrig särskilt länge. Hälsningar, Tatiana Ostaszewska-Mosak
Kom ihåg att vår experts svar är informativt och inte kommer att ersätta ett läkarbesök.
Tatiana Ostaszewska-MosakHan är en klinisk hälsopsykolog.
tog examen från fakulteten för psykologi vid universitetet i Warszawa.
Hon har alltid varit särskilt intresserad av frågan om stress och dess inverkan på mänsklig funktion.
Hon använder sina kunskaper och erfarenheter på psycholog.com.pl och på Fertimedica Fertility Center
Hon genomförde en kurs i integrativ medicin med den världsberömda professorn Emma Gonikman.
Fler råd från denna expert
Verbal aggression av partnern [Expertens råd]Ingen orgasm [expertråd]Ingen mening med livet [Expertens tips]Brist på självförtroende? [Expertråd]Kan du förlåta förräderi? [Rådexpert]Depression efter äktenskaplig otrohet [Expertens tips]Hur man hanterar ett barns låga självkänsla [Expertens tips]Jag är nervös [Expertens tips]Rädsla för sex [expertråd]Rädsla för en tvååring [Expertens tips]Jag har depression? [Expertråd]Onani hos en 5-årig flicka [Expertens tips]Min son vill inte studera [Expertens tips]Neuros i familjen [Expertens tips]Jag tror inte på mig själv och jag ser inte poängen med mitt liv [Expertens tips]Aversion mot barn [Expertens tips]Niejadek [Expertens tips]Att inte kontrollera dina känslor [expertråd]Maken gick bort [Expertens tips]Nedgång i libido [expertråd]Stress - hur slappna av? [Expertråd]Jag undviker sex med min man [expertråd]Trasig film efter att ha druckit [Expertens tips]Beroende av att ljuga [Expertens tips]Mamma och 11-årig son sover tillsammans [Expertens tips]Jag blev kär utan ömsesidighet [Expertens tips]Svartsjuka [expertråd]Svartsjuka och låg självkänsla [Expertens tips]vad är fel och hur kan man hjälpa sig själv? [Expertråd]Hur agerar jag [Expertens råd]