Från början av 4:an i grundskolan till mitten av 1:an i mellanstadiet var jag hatad av hela min klass. Hånade över vilka kläder jag hade, vad jag sa, vad jag gjorde, och ibland utan anledning, förmodligen för skojs skull. Jag ville inte gå till skolan. När jag gick in tänkte jag redan på att ta mig därifrån, för jag visste att det skulle börja. Jag hade ingen ro hemma heller. Flera gånger om dagen på den sociala nätverkssajten fick jag meddelanden som "Du är ingen … i allmänhet, alla och allt är bättre än du", "Jag tycker synd om din mamma att hon födde dig, hon ångrar sig nog nu…". Från andra året på mellanstadiet började allt falla på plats. I tredje klass började jag svälta mig själv, jag hatade min kropp, jag kunde inte se på mig själv. Jag är nästan slut på hungerstrejk, jag går i 1:an på gymnasiet, men ibland kommer det tillbaka. Även i 3:an började jag skära mig. Jag började bli kontrollerad, jag gick på samtal med skolläraren, som jag älskar, och jag går till henne än i dag. Det var bättre, men nu är det tillbaka igen. Svält, skärsår, självmordstankar dök upp, jag har intrycket att jag är onödig, alla är trötta på mig, alla pratar bakom ryggen, de väntar bara på att jag ska försvinna från den här världen för alltid och det skulle vara en bra idé, bara ge dem en paus, lämna för alltid. Jag orkar inte bekämpa de här tankarna längre, jag orkar inte längre, jag fortsätter att låtsas att det är jättebra. Igår fick jag ett rejält skärsår på handleden, jag var ihopkurad mot väggen och jag orkade inte. Jag vill gå till min högstadielärare om en vecka och berätta allt detta för henne. Jag gillar verkligen att prata med henne, men jag är rädd att mamma ska få reda på allt, som det var förr (hon fick bara reda på fastan). Jag gick till en psykolog, men jag slutade för att jag inte gillade honom och det hjälpte mig inte. Men om jag hade gått till kuratorn hade jag inte kunnat berätta det för henne. Jag vet det här för jag var redan för några dagar sedan och slapp. Snälla hjälp. Vad ska jag göra med allt detta?

Av det du skrev förstod jag att du för några år sedan upplevde psykisk misshandel av dina kamrater. Gymnasiet är början på puberteten, många har i denna period beteendestörningar och det sägs ibland att högstadiet är en "djungel" av en anledning. Under denna tid börjar människor skilja sig åt, de är kritiska, intoleranta och till och med grymma. De ändrar sitt utseende, preferenser och sättbeteende, har sin egen moraliska kod, som kan avvika från de antagna normerna. Jag tror att du upplevde en sådan situation då. Det har varit ett mycket svårt år för dig, och stressen du har upplevt måste ha varit mycket större än din förmåga att hantera den. En sådan situation är objektivt sett mycket svår, även för en vuxen, den överskrider ofta vår förmåga att överleva, och är särskilt svår för en känslig 13-årig flicka.

Jag beundrar dig för att du hanterade det då, och jag undrar vad som hjälpte dig att överleva alla dessa svårigheter då och hur du kan använda det igen nu. Det som hände var så intensivt att det förmodligen påverkar hur du känner dig just nu, hur du tänker om dig själv och vad som händer med dig. Symtomen du skriver om - för det är förmodligen symtom på överdriven stress förr - är nu också så intensiva för att du fortfarande mognar, och det är den här tiden då vi är väldigt känsliga för vad som finns omkring oss, vad som händer oss , och allt vi upplever är mer intensivt än i vuxen ålder. Det här borde vara tyst, bli enklare i framtiden.

Du frågar mig: vad ska jag göra? Du har redan tagit det första steget genom att gå till en beprövad och vänlig utbildare, och se till att fortsätta med det. Jag är säker på att att dela med dig av det du upplever kommer att ge resultat. Det är viktigt nu att involvera oss vuxna i att hjälpa dig. Vid det här laget vill jag än en gång betona att detta är ett mycket bra, moget och klokt steg. Du skriver inte så mycket om dina föräldrar, det är värt att involvera dem så att de kan vara dina allierade i att hantera livets problem och hjälpa dig att hitta rätt specialisthjälp. Vi vuxna ansvarar nu för att ge adekvat hjälp. Om psykologen du arbetat med inte passade dig är det värt att söka en annan psykolog eller psykiater (specialist på barn och ungdomar). Kom ihåg att du måste ge honom en chans och lite tid, effekterna kräver åtminstone några möten. Ditt brev visar att du är en ljus, insiktsfull, mogen person, medveten om vad du går igenom, dela det och dra nytta av specialisthjälp och stöd från vänliga människor runt omkring dig. Jag vet att det kommer att komma sämre och bättre dagar, och förändringar kommer varken lätt eller snabbt, men jag tror att ditt engagemang för att hjälpa dig själv och andras engagemang kommer att löna sig.

Kom ihåg att vår experts svar är informativt och inte kommer att ersätta ett läkarbesök.

Dominika Ambroziewicz-Wnuk

Psykolog, tränare för personlig utveckling

I 20 år har hon arbetat med tonåringar, unga vuxna och deras vårdare. Stödjer människor somuppleva skol- och relationssvårigheter, ungdomsstörningar och tonårsföräldrar www.centrum-busola.pl

Fler råd från denna expert

Kan onani i tonåren vara beroendeframkallande? [Expertråd]Känner spädbarnet förälderns frånvaro? [Expertråd]Barnet vaknar på natten och gråter [Expertråd]Barnet vill inte göra läxor [Expertråd]Barnet gör ofrivilliga handrörelser [Expertens råd]Nioåringar onanerar [expertråd]Hur hanterar man sömnlöshet? [Expertråd]Hur hanterar man neuros? [Expertråd]Hur kan jag hantera trakasserier och dåliga tankar? [Expertråd]Hur hanterar man effekterna av långvarig stress? [Expertråd]Hur kan jag hantera stress innan jag talar offentligt? [Expertråd]Tvångsmässig absorption av kunskap [expertråd]Antidepressiva medel och nedgång i musikaliska förmågor? [Expertråd]Tonåringars onani under tonåren [expertråd]Tonåring och sent hemkommen [expertens råd]Tonåring är alltför rörlig, svär och påverkas av kamrater [expertens råd]Tonåring ensam på semester [expertråd]Avbröt bröllopet och fortsatte att vara tillsammans. Vad ska man göra? [Expertråd]Partnern vill inte ha samlag [Expertens råd]Problem med att starta samlag. Vart ska man vända sig för att få hjälp [Expertråd]Uppbrott och returer. Håller du kvar i ett förhållande? [Expertråd]Oralsex. Är jag fortfarande oskuld? [Expertråd]Sonen spelar på datorn och sitter på internet [Expertens tips]Besvär under graviditeten. Är det neuros? [Expertråd]

Kategori:

Psykologi