Hjälp utvecklingen av webbplatsen och dela artikeln med vänner!

Vi vet vanligtvis lite om döva och ännu mindre om deras barns ofta komplicerade liv, som för det mesta är hörande och lever i två världar. Precis som Elżbieta Dzik.

Världsstatistik visar att över 90 % av döva föräldrar har hörande barn. I dessa familjer möts två olika "kosmos". Barnet lär sig världen och lär sig den med alla sina sinnen, och hans föräldrar har inte en viktig komponent i denna verklighetsbild, dvs ljud. De kommunicerar på teckenspråk, och barn blir en viktig länk med människors värld. En unik kommunikationsplattform skapas som förändrar relationen mellan föräldrar och barn, och för med sig ovanliga pedagogiska utmaningar, men konsekvenserna är främst för barn. Minderåriga kallas KODA, och vuxna - CODA (mer i rutan)

Hörande barn till döva föräldrar växer upp snabbt

Döva är inte en homogen grupp. Åldern då hörselnedsättningen inträffade, rehabiliteringsförloppet, utbildningsvägen, relationerna till familjen och den närmaste miljön, den föredragna kommunikationsmetoden och kunskapsnivån i det polska språket i skrift är viktiga. – Det är dock inte alla döva barn som använder teckenspråk – säger Elżbieta Dzik. – Vissa är trots allt uppfostrade redan från början av att höra mor- och farföräldrar eller andra familjemedlemmar och har en ganska lös kontakt med teckenspråk. Det här är vad som hände i mitt fall.

Att hon är en CODA, insåg hon 2012, när hon träffade människor från Hearing Children - Deaf Parents Association från CODA Polska och insåg att hennes kontakt med de döva aldrig hade varit särskilt nära. - "Migało" bara på en mycket grundläggande nivå - säger Elżbieta. – Tillräckligt för att kommunicera med föräldrarna, men inte tillräckligt fritt för att bygga ett subtilt och klokt band med dem. Elizabeths mamma var perfekt rehabiliterad och läste perfekt talet ur hennes mun, vilket inte heller uppmuntrade hennes dotter att lära sig teckenspråket bättre. Som hon säger ansträngde hon sig inte för att förstå sina föräldrar och deras vänner.

- Och jag tror inte att någon förväntade sig det av mig. Kanske för att jag alltid har varit modig, fyndig och fyndig… För att medla mellan föräldrar och hörselvärlden behövde jag bara en blygsam resurs av tecken, kroppsspråk och mina anlag. När jag ville göra något medmamma eller pappa, jag gjorde inga effektiva ansträngningar för att förklara min ståndpunkt för dem, och jag försökte inte involvera dem i beslutsprocesserna. Vanligtvis fattade jag mina egna beslut. Jag tänkte inte då på ansvaret och konsekvenserna av mina val. Jag var inte medveten om vilka roller jag spelar. Det faktum att jag var advokat, sköld eller vårdnadshavare, översättare eller mer av en partner för föräldrar än ett barn vet jag inte förrän idag.

Barn i en annan värld

Ett barn lever med känslan av att hans vardag är helt annorlunda än hans jämnåriga. Barn till döva föräldrar blir ofrivilligt deras länk. De har ingen aning om vad professionell översättning är, de utför denna aktivitet som är självklar för dem intuitivt och hjälper sina anhöriga och andra döva att dagligen komma i kontakt med samhället. Liksom andra barn till döva föräldrar spelade Elizabeth, när hon bara var några år gammal, hemma och utanför det, många roller som hennes kamrater inte hade någon aning om – hon var en översättare, guide, till och med en buffert mot diskriminering. Dessa åldersbristande utmaningar är förknippade med en enorm psykologisk börda. Barnet saknar också tid att utveckla sin egen potential, eftersom det till exempel tar hand om yngre syskon eller sköter tjänsteärenden för föräldrarnas räkning. Elżbieta berättar historien om 12-åriga KODA, som var tvungen att åka till sjukhuset i ambulans med sin mamma eftersom hon precis hade fått missfall. Läkaren tog honom till förlossningsrummet och bad om hjälp eftersom han inte kunde kommunicera med henne. Pojken såg den blodiga, förtvivlade mamman. Detta trauma fortsätter till denna dag, även om det redan är vuxen.

Du måste ta itu med språkliga och kulturella skillnader

Skillnaden i teckenspråk som används av barn till döva föräldrar gör att de tillbringar sina första år i en kulturellt annorlunda miljö. Språket är trots allt en viktig del av kulturen. Så när han går i skolan är det mycket svårare för honom att anpassa sig till en ny plats. Förutom att anpassa sig till skolans krav måste den anpassa sig till en annan kulturs normer och ofta utsättas för diskriminering från kamrater. Döva föräldrar gör vanligtvis sitt bästa för att uppfylla sina skyldigheter. Men de kanske inte uppfattar behoven hos sitt hörande barn. Elżbieta försökte läsa mycket, lärde sig polska från böcker, varför hennes tal under lång tid innehöll många arkaismer. Hon var också tvungen att lära sig savoir-vivre genom att observera omgivningen. Kanske inte alla vet, men döva människor beter sig ganska högt, t.ex. under måltider, vilket kan verka oelegant och oförskämt för andra.

Ibland skäms barnet för föräldrarna

Ibland säger någon något dåligt om föräldrar, gör narr av dem, förödmjukar dem. I vårt land är intolerans – tyvärr – vanlig. När det är för många av dessa attacker, händer det att när en minderårig KODA blir en vuxen CODA, så skär han sig av från de dövas värld. Elizabeth lämnade sin dubbla värld vid 19 års ålder och började sitt självständiga liv i en annan stad.

- Jag var trots allt perfekt förberedd och så självständig, kreativ, modig … - minns han. – Det är bara en sak att lysa inför de dövas och den närmaste familjens värld och en annan att ta fullt ansvar för sitt liv. Konfrontationen var svår, den avslöjade mina brister och komplex, ofta omedvetna. Jag blev snabbt fru och mamma. Jag försökte ge mina barn det jag saknat.

Idag vet Elżbieta att hennes föräldrar förberedde henne för livet på det sätt de kunde och kunde, och valde åt henne det de tyckte var bäst. Deras kriterier var enkla och självklara. – Det var jag som komplicerade många ärenden med överdriven analys eller övertolkning – medger han. – Tyvärr fanns det ingen som verifierade det. För mina föräldrar var hörsel och tal en garanti för att jag skulle få ett bra, tryggt och välmående liv. De var stolta över mina utmärkelser, bra betyg, men de dök aldrig upp till exempel på en akademi i skolan, för enligt dem var det helt onödigt. Jag kunde inte berätta för dem hur ledsen jag var för det. De visste att jag gillade musik, men jag fick min första radio förrän på min femtonde födelsedag. Anledningen var bristen på pengar, och jag trodde att de inte älskade mig och att de inte brydde sig om mina drömmar.

Allt förändras med åren

År senare kommer en reflektion om att möjligheten att röra vid två världar är ovärderlig. CODA:s möte utlöste i Elżbieta helt omedvetna känslor, förträngda känslor. När hon tittade på andra och lyssnade på dem kände hon sig som vänner som förstår, som inte behöver förklaras, som inte dömer. Vänner som med ett liknande bagage av upplevelser låter dig lindra den blockerade spänningen

- Jag trodde aldrig att det fanns så många motsägelsefulla och extrema känslor inom mig - erkänner han flera år senare. – Jag serverade dem själv för att jag inte ville, jag visste inte hur jag skulle lära känna och förstå mina föräldrars värld. Jag kan bara beklaga att jag inte fullt ut utnyttjade sådana unika möjligheter och potential som livet, mina föräldrar och deras värld har gett mig. Sedan jag var barn har jag haft chans till rikare och mer varierande upplevelser och känslor. Jag fick en bra grund att bygga och utveckla min personlighet på. Jag insåg att jag valde "ljudens värld" utan att uppskatta "tystnadens värld". Som barn och tonåring förstod jag inte att de var detkompletterar varandra och att var och en av dem kan erbjuda mycket. CODA-föreningen ger dig chansen att dela dina erfarenheter med andra. Det låter unga människor uppmärksamma de möjligheter som deras unika barndom erbjuder. KODAs bör inte missa chansen och potentialen som ödet ger, och deras syn på att vara barn till döva föräldrar bör börja om från början. De kommer alltid att ha rätten att välja vilken värld som är närmast dem. Det viktigaste är att göra ett välgrundat val. - KODA bör uppfostras utan komplex, med en stark självkänsla - betonar Elżbieta

Viktig

CODA eller KODA, det är vem

Hörande vuxna barn till döva föräldrar är märkta med termen CODA (Children of Deaf Adulds), och när de fortfarande är minderåriga - KODA (Kids / Kid of Deaf Adults). Det finns också termer:

  • OCODA (Only Child of Deaf Adults) betyder enda barn med döva föräldrar;
  • OHCODA (Only Hearing Child of Deaf Adults) syftar på den enda hörande personen i familjen - föräldrar och döva syskon;
  • SODA (Siblings of Deaf Adults), vilket betyder hörande syskon till en döv bror eller syster;
  • GODA (barnbarn till döva vuxna), d.v.s. barnbarn till döva morföräldrar (barnbarn till döva vuxna);
  • COHHA (Children / Child of Hard-of-Hearing Adults) - hörselskadade barn med hörselskadade föräldrar.

Mer info: www.codapolska.org

månatliga "Zdrowie"

Hjälp utvecklingen av webbplatsen och dela artikeln med vänner!

Kategori:

Annat