En profil av ett litet barn är en forskning som möjliggör en övergripande bedömning av barnets hälsa. Tack vare dem är det möjligt att diagnostisera sjukdomar som ibland är farliga för de yngsta, redan innan symtomen visar sig. Kontrollera vilka tester som utgör profilen för ett litet barn, vilka är normerna och hur man tolkar resultaten.
Ett litet barns profilär blod-, urin- och ibland avföringsprov som gör det möjligt att bedöma barnets hälsa. Tack vare dessa tester är det möjligt att känna igen de sjukdomar som barn kämpar med i tid och påbörja lämplig behandling.
Småbarnsprofilen består av tre grundläggande tester, såsom urinanalys, fullständigt blodvärde och CRP. Beroende på laboratoriet ingår tester som avföringstester, järn-, fosfor- och kalciumnivåer, IgE, bilirubin och alkaliskt fosfatas i den utökade profilen
1. Urinanalys
Ett allmänt urinprov kan upptäcka metabola sjukdomar, njursjukdomar och urinvägsinfektioner. Detta test kontrollerar urinens pH, urinfärg, specifik vikt, närvaron av protein, socker, blod, ketonkroppar, bakterier och antalet leukocyter (vita blodkroppar).
Normerna för denna studie skiljer sig något från normerna för vuxna. Varje laboratorium ger dock de standarder som resultatet ska falla inom. Det är bäst att fråga din läkare om tolkningen.
2. Blodvärde
En fullständig blodräkning görs för att bedöma ditt barns allmänna hälsa. Normerna för morfologi skiljer sig också från de som fastställts för vuxna, t ex är hematokrit (HCT) för barn upp till 15 år 35-39% (37-47% för kvinnor och 40-51% för män). I det här fallet är det också bäst att uppsöka en läkare som kommer att kontrollera om resultaten ligger inom det normala intervallet.
3. CRP (det så kallade akutfasproteinet)
Bedömningen av dess koncentration gör att du kan svara på frågan om kroppen är inflammerad.
- Norm för detta test på ett barn: mindre än 5 mg/l
Ökning i CRP-koncentration indikerar inflammation.
4. Avföringstest
Undersökning av ett barns avföring görs främst för att bedöma om det finns parasitägg i den (den så kallade parasitologiska undersökningen). I detta fall upprepas testet flera gånger, med ett intervall på flera dagar, därfördu klarar mer avföring än andra tester. Pinmaskar diagnostiseras oftast hos små barn.
KONTROLLERA>>TarmPARASITER hos barn: pinmaskar, lamblia, mänsklig rundmask, tarmnematod och piskmask
5. Utvärdering av koncentrationen av järn, kalcium och fosfor Dessa tre element är särskilt viktiga för ett litet barns utveckling. Järn är involverat i bildandet av röda blodkroppar, och stöder även immunsystemets arbete (och därmed bekämpar infektioner) och hjärnan. Ett överskott av detta element kan tyda på hemokromatos (en metabol sjukdom associerad med överdriven absorption av järn från maten) och en bristanemi. I sin tur är kalcium och fosfor de element som är ansvariga för benmineralisering, därför är deras rätta koncentration nödvändig för att ett barn ska kunna växa. Deras brist kan leda till bl.a till rakitis. Standarder för detta test i ett barn: 6. Tot alt IgE IgE-antikroppstestning utförs för att diagnostisera såväl allergier som parasitsjukdomar. Att överskrida normerna innebär att barnet kämpar med en allergi, men för att hitta ett specifikt allergen bör specifikt IgE testas Standarder för detta test i ett barn: Beroende på symtomen som uppträder hos barnet kan den ökade koncentrationen av IgE-antikroppen tyda på bl.a. för hösnuva, atopisk bronkit eller hudinflammation eller parasitsjukdomar 7. Bilirubin Nivån av bilirubin (ett gult pigment, som härrör från nedbrytningen av röda blodkroppar) mäts för att bedöma hur levern fungerar. Standarder för detta test: Ökningen av bilirubin orsakas bland annat av i samband med gulsot. 8. Alkaliskt (alkaliskt) fosfatas Alkaliskt (alkaliskt) fosfatas, eller ALP, är ett enzym som huvudsakligen (50-60%) produceras i ben och därför deltar i mineraliseringsprocessen. ALP-nivåer i blodet är högre hos barn och ungdomar än hos vuxna medpå grund av tillväxtprocessen, och den största mellan 7 och 15 år. Till exempel har pojkar i åldern 10-11 ALP-nivåer på 135-530 U/l och flickor i åldern 130-560 U/l. I sin tur hos pojkar mellan 16 och 19 år - 48-261 U/l, och hos flickor i åldern 40-136 U/l. Ökad koncentration av alkaliskt fosfatas kan bero på bl.a. om brist på vitamin D eller kalcium och fosfor i kosten, och dess minskning innebär bl.a. överdriven tillgång på vitamin D eller hypofosfatazeni - brist på korrekt kalciumdeposition i skelett och skeletttillväxtstörningar