Autoimmun leversjukdom är en sjukdom som uppstår när immunsystemet angriper leverns celler. Det uppskattas att cirka 5 % av befolkningen lider av autoimmuna sjukdomar. De är vanligtvis förknippade med reumatoid artrit, multipel skleros eller Crohns sjukdom. Men inflammatoriska processer som härrör från en funktionsstörning i immunsystemet påverkar även andra organ, inklusive levern.

Autoimmun leversjukdomdefinieras som ett onorm alt svar från immunsystemet som får kroppen att producera antikroppar mot sina egna leverceller. "Orsakerna till sådana störningar är inte helt klarlagda", säger Dr. Iwona Kozak-Michałowska, medicinsk chef för Synevo Laboratories. - De kan vara genetiska, miljömässiga, smittsamma och många andra faktorer. "

Leversjukdomar är också bland autoimmuna sjukdomar. De är:

  • autoimmun hepatit (AIH)
  • primär biliär cirros (PBC)
  • primär skleroserande kolangit (PSC)

" Autoimmuna leversjukdomarär inte vanliga sjukdomar. Det finns dock grupper av människor för vilka deras förekomst bör beaktas - betonar Dr Kozak-Michałowska. - Dessa inkluderar patienter med oförklarade förhöjningar av ASAT- och ALAT-transaminaser, HCV eller HBV kvalificerade för interferonterapi, med symtom på inflammation, cirros eller leversvikt, och patienter med andra autoimmuna sjukdomar. "

Autoimmun hepatit (AIH)

Det är en kronisk, inflammatorisk sjukdom i leverparenkym. Det uppskattas att incidensen i västeuropeiska länder är 0,1–1,2 fall per 100 000 personer per år.¹ Obehandlad autoimmun hepatit leder till levercellsnekros, kronisk eller akut leversvikt och följaktligen till cirros. Då är den enda metoden för behandling och räddning av patientens liv levertransplantation. Autoimmun hepatit står för 2,6 % av hepatittransplantationerna i Europa².

Det är en sjukdom med okänd etiologi. Det tros vara orsakat av felplacerade klass II histokompatibilitet (HLA II) antigener på ytan av hepatocyter. Det är inte käntvad det orsakas av, kanske en genetisk faktor spelar roll, virusinfektion (t.ex. hepatit A eller B, även EBV-infektion), toxiska ämnen (interferon, melatonin, metyldopa, nitrofurantoin) samt autoantigener som hepatisk receptor asioglykoprotein och cytokrom P-450 IID6. Å andra sidan är mer än 85 % av patienterna inte exponerade för någon av dessa faktorer.

Initi alt troddes det påverka unga kvinnor som också har andra autoimmuna sjukdomar. Det är nu känt att autoimmun hepatit är en multiorgansjukdom, den kan drabba båda könen i alla åldrar, även om kvinnor står för 70-80% av alla patienter. Två ålderstoppar observeras. Oftast förekommer de mellan 10-20. år och 45-70. år Över 50 % av patienterna är patienter över 40 år

Det finns tre typer av autoimmun hepatit:

  • typ I (AIH1) - klassisk - den vanligaste (påverkar cirka 80 % av alla patienter)
  • typ II (AIH2) - diagnostiseras främst hos barn, vuxna blir mindre ofta sjuka (10 % av alla patienter)
  • typ III (AIH3) - kännetecknas av närvaron av andra antikroppar än typ I och II

Förloppet av autoimmun hepatit kan vara lindrigt eller asymtomatiskt, eller mycket allvarligt, med perioder av remission och exacerbation. Cirka 20 % av patienterna upplever spontan remission, men den vanligaste diagnosen är den lindrigt symtomatiska formen av sjukdomen. Då är det dominerande symtomet, och ibland det enda, trötthet, som ökar under dagen och hindrar en god funktion. Detta symptom är så okarakteristiskt att det ofta underskattas av patienten. Andra symtom inkluderar:

  • brist på aptit
  • viktminskning
  • smärtor i höger hypokondrium
  • kliande hud
  • skelett- och ledvärk
  • näsblod

Hos kvinnor, menstruationsrubbningar, intensifiering av akne, ökat hår, vilket indikerar åtföljande hormonella störningar. Symtomatisk autoimmun hepatit utvecklar gulsot och symtom som liknar akut viral hepatit.

Vid diagnos har 25 % av patienterna cirros, ytterligare 30 % kommer att utveckla cirros trots behandling och normalisering av laboratorietestresultat, och obehandlade patienter kommer att utveckla cirros i mer än 80 % av fallen.

Karakteristiskt för AIH är samexistensen av andra autoimmuna sjukdomar, såsom: tyreoidit, ulcerös inflammationtjocktarm, reumatoid artrit, diabetes eller celiaki.

Laboratorietester visar en 5-10-faldig ökning av aktiviteten av ASAT- och ALAT-transaminaser, en lätt ökning av aktiviteten av GGT (gammaglutamyltransferas) och AP (alkaliskt fosfatas), hypergammaglobulinemi med hypoalbuminemi, förlängd protrombintid.

Närvaron av autoantikroppar är viktig för diagnos. Antikroppar mot mitokondriell ANA och anti-glad muskel-ASMA (86-91% av patienterna) är av stor betydelse främst vid typ I AIH. Vid typ II, anti-LKM-1 (hepatorenala anti-mikrosomala antikroppar) och anti-LC-1 (anti-cytosolic). Förekomsten av SLA/LP-antikroppar (mot lösliga antigener i lever- och bukspottkörtelceller) och avsaknaden av antikroppar som kännetecknar de två föregående typerna är en annan typ av typ III. Dessutom har de flesta patienter med AIH antikroppar mot ASGPR asialoglykoproteinreceptorn.

För att skilja AIH från andra sjukdomsenheter (t.ex. kronisk hepatit C, läkemedelsinducerad eller alkoholinducerad skada och primär skleroserande kolangit) och ställa den slutliga diagnosen är det nödvändigt att utföra en leverbiopsi och histopatologisk utvärdering.

Primär biliär cirros (PBC)

Det är en kronisk leversjukdom med immunförsvar, i vilken de små intrahepatiska gallgångarna förstörs. Det är vanligare hos kvinnor, främst mellan 30 och 60 år. Det manifesteras av kronisk trötthet (cirka 60 % av patienterna), andningsproblem och klåda i huden (50 % av patienterna), som kan uppträda månader eller år före andra symtom. Gulsot är närvarande när sjukdomen är långt framskriden. Funktionerna för portal hypertoni, kolestas (kolestas), hyperlipidemi och osteoporos är mindre vanliga.

Laboratorietester som möjliggör diagnos av kolestatiskt syndrom är till hjälp vid diagnos av PBC. Den kännetecknas av:

  • ökning av alkaliskt fosfatasaktivitet (50 % av patienterna)
  • ökning av GGTP (gamma-glutamyltranspeptidasenzym)
  • ökning av tot alt bilirubin

Ökat bilirubin vid diagnos och dess progression indikerar avancerad sjukdom och försämrad prognos. Med tiden ökar nivåerna av immunglobuliner, främst av M-klass (IgM), och kolesterol (50-90 % av patienterna).

Ett annat viktigt diagnostiskt kriterium är identifieringen av karakteristiska inflammatoriska förändringar i gallgångarna vid histopatologisk undersökning av levern. Relevant förbekräftelse av diagnosen är närvaron av AMA anti-mitokondriella antikroppar (35-95 % av patienterna), inklusive:

  • AMA M2 (i 95 % av patienterna) - PBC-specifik markör
  • AMA M4 (upp till 55 % av patienterna)
  • AMA M8 (upp till 55 % av patienterna)
  • AMA M9 (35–85 % av patienterna)

såväl som ANA antinukleära antikroppar (50 % av patienterna) och/eller ASMA (20-30 % av patienterna).

PBC är ofta associerat med andra autoimmuna sjukdomar, t.ex. Sjögrens syndrom, reumatoid artrit, sklerodermi, tyreoidit, Raynouds sjukdom, lichen planus, systemisk lupus erythematosus, perniciös anemi, pemfigus

Primär skleroserande kolangit (PSC)

Det är en kronisk autoimmun sjukdom som orsakar skador på de intra- och extrahepatiska gallgångarna. Det förekommer främst hos unga män. 50-70 % av patienterna diagnostiseras dessutom med ulcerös kolit, mer sällan diabetes, autoimmun tyreoidit, Sjögrens syndrom och pankreatit.

Kliniska symtom, som vid andra inflammatoriska sjukdomar i levern, är ofta ospecifika. Dessa inkluderar kronisk trötthet, viktminskning och kliande hud. Cirka 50 % av patienterna har inga symtom. I laboratorietester observeras en ökning av aktiviteten av ALP och GGTP, AST och ALT ökar i mindre utsträckning.

Det finns också hypergammaglobulinemi - det påverkar främst IgM- och IgG-immunoglobuliner (45-80 % av patienterna). Cirka 80 % av patienterna har pANCA-antikroppar mot granulocyternas cytoplasma (beroende på vilken metod som används kallas de även för MPO - mot granulocytmyeloperoxidas), och 20-50 % av patienterna har ANA- och ASMA-antikroppar.

Källa:

1. David C Wolf, MD, FACP, FACG, AGAF, FAASLD et al., Autoimmun Hepatit, uppdaterad 25 september 2017 https://emedicine.medscape.com/article/172356-overviewa6, tillgänglig 15 oktober 2017

2. Francque, Sven et al. "Epidemiologi och behandling av autoimmun hepatit." Hepatic Medicine: Evidence and Research 4 (2012): 1-10. PMC. Webb. 15 okt. 2022

Kategori:

Forskning