Reaktiv artrit (tidigare Reiters syndrom) är en reumatisk sjukdom som orsakar många symtom. Som ett resultat är det svårt att diagnostisera, men ännu svårare att hitta orsakerna. Det har dock noterats att reaktiv artrit oftast utvecklas efter infektioner, inklusive genitourinary system (t.ex. klamydios). Vilka är orsakerna och symtomen på reaktiv artrit? Hur går behandlingen?

Reaktiv artrit(reaktiv artrit - ReA), även känd som Reiters syndrom, Fiessinger-Leroys syndrom eller postinfektiös artrit, är en sjukdom som är både systemisk och seronegativa spondyloartropatier - en grupp reumatiska sjukdomar i vilka artrit uppstår med åtföljande spondylit, d.v.s. samma grupp av sjukdomar som omfattar bl.a. ankyloserande spondylit, psoriasisartrit och Whipples sjukdom. Kärnan i reaktiv artrit är icke-purulent inflammation i lederna, som är förknippad med en tidigare infektion i matsmältnings-, genitourinary eller, mer sällan, andningsorganen. Dessutom finns symtom från andra system och organ

Den globala prevalensen av reaktiv artrit uppskattas till 30-200 / 100 000.

Reaktiv artrit - orsaker och riskfaktorer

De exakta orsakerna till reaktiv artrit är okända, men två faktorer spelar en viktig roll i dess utveckling - infektiösa (bakterier) och genetiska (HLA B27-genen).

Enligt läkares observationer är sjukdomen oftast en komplikation efter en bakteriell infektion i matsmältningsorganen, genitourinary eller, mer sällan, andningsorganen, som oftast orsakas av bakterier som: Chlamydia trachomatis ipneumoniae ,Ureaplasma urealyticum, Salmonella ,Shigella eller Campylobacter.

Närvaron av HLA B27-antigenet spelar också en viktig roll (det förekommer hos 65-80 % av patienterna). Det är ett protein som hjälper immunsystemet att känna igen sina egna celler och skilja mellan själv- och icke-självantigener. Dess närvaro är förknippad med risken att utveckla flera autoimmuna sjukdomar (de där kroppen attackerar sig själv). Man tror att risken för reaktiv utvecklingartrit är 50 gånger större hos personer med HLA B27-antigenet än hos personer som inte gör det. Men dess roll i utvecklingen av sjukdomen är inte helt klarlagd.

Riskfaktorerna är i sin tur kön (symptom på reaktiv artrit förekommer 15 gånger oftare hos män än hos kvinnor) och ålder (sjukdomen förekommer oftast hos personer i åldern 20-40).

Reaktiv artrit - symptom

  • artrit - enleds- eller asymmetrisk flerledsinflammation (vanligtvis knä- och ankelleder eller handleder och interfalangeala leder i händerna) - ökande smärta i knä, fotled eller fot eller smärta och svullnad av fingrarna (så -kallade korvfingrar) är karakteristiskt;
  • entesit – symtom är bland annat hälsmärta, symtom på akillessenentesit, symtom på s.k. tennisarmbåge eller golfarmbåge;
  • ryggradsinflammation - smärta i nedre delen av ryggen (smärta i ländryggen), stelhet i ryggraden, smärta i rumpan;

U cirka 15-30 procent patienter utvecklar kronisk artrit eller återkommande sacroiliit och/eller ryggradsartrit.

  • inflammatoriska förändringar i synorganet, oftast konjunktivit (mer sällan sår på hornhinnan, irit eller uveit) - röda ögon, konjunktival svullnad och tårbildning;

HLA B27-antigenet är ansvarigt för ett allvarligare förlopp och mer frekvent förekomst av symtom relaterade till ryggraden och ögonen

  • uretrit och/eller cystit - manifesteras av smärta och sveda vid urinering, urinering med grumlig vit-gul flytning;

Kvinnor kan utveckla vaginit eller cervicit, och män kan bli inflammerade med testiklar, bitestikel, sädesblåsor eller prostatakörtel (vanligtvis efter en historia av klamydios).

  • inflammation i tarmen, som visar sig bl.a diarré och buksmärtor;
  • förändringar i det kardiovaskulära systemet - kan uppträda i form av myokardit med nedsatt atrioventrikulär ledning;
  • förändringar i slemhinnor och på huden - makulo-fjällande utbrott med hyperkeratos (särskilt på fotens plantaryta), akne. Trofiska förändringar på naglarna. Erosioner i munhålan, belägen på den hårda gommen, mjuka gommen, tandköttet, tungan och kinderna;

Dessutom kan systemiska besvär uppträda, såsom feber, svaghet, frossa, etc.

Reaktiv artrit - diagnos

Blodprover utförs,urin, avföring, ledvätska och synovi altester, röntgenbilder av leder och bestämning av HLA-B27-antigenet

Reaktiv artritbehandling

Patienter bör begränsa sin fysiska aktivitet (särskilt drabbade leder). Rehabilitering rekommenderas. Sjukgymnastik och kinesioterapi är också till hjälp.

Patienten får icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (för att minimera smärta). I svårare fall kan din läkare beordra dig att administrera glukokortikosteroider (men bara under en kort tid). Om sjukdomssymtomen kvarstår i mer än 3 månader eller icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel är ineffektiva, rekommenderas det att lägga till sjukdomsmodifierande antireumatiska läkemedel (DMARDs), t ex sulfasalazin, metotrexat, azatioprin. Antibiotisk behandling är endast indicerad vid aktiv infektion och påverkar främstKlamydia

Hudskador kan behandlas lok alt med glukokortikosteroider och keratolytiska medel (de mjukar upp det förtjockade hornlagret). Munslemhinnan förändras spontant och kräver ingen behandling

Vid inflammatoriska förändringar i ögat ska behandlingen utföras av en ögonläkare

Kategori:

Ryggraden, ben, leder