- Vad är Di Georges syndrom?
- Di Georges syndrom - orsakar
- Di Georges syndrom - symptom
- Hur diagnostiseras Di Georges syndrom?
- Di George syndrom - behandling
Hjälp utvecklingen av webbplatsen och dela artikeln med vänner!
Di Georges syndrom är en fosterskada som orsakas av förlust av DNA-material. Roten till denna genetiska sjukdom är förlusten av ett fragment av kromosom 22, vilket resulterar i frånvaron av cirka 50 gener. Hos patienter finns bl.a hjärtfel, immunförsvar och hypoparatyreos. Hur behandlas Di Georges syndrom?
Di George syndrom , annars22q11 mikrodeletionssyndrom , är den mutation som oftast uppstårde novo, det vill säga det förekommer hos ett barn vars föräldrar inte har det (det dyker upp för första gången i familjen), och ärvs endast i cirka 5-10% av fallen. Den genetiska defekten utvecklas runt 6–8. graviditetsvecka, är inte beroende av kön och orsakar många fysiska och mentala dysfunktioner och är också ofta förknippad med anomalier i utseendet.
Enligt European Registry of Birth Defects är förekomsten av Di Georges syndrom 1: 9 700 levande födda. Men många vetenskapliga studier (t.ex. i studien av Oskarsdottir, som jämförde sjukdomen hos den svenska befolkningen på Gotland och i Göteborg) bekräftade en högre frekvens av mutationer beroende på diagnostisk bakgrund.
Vad är Di Georges syndrom?
Di Georges syndrom är en genetisk defekt som först beskrevs av Dr. Angelo Di George 1968. Detta är 22q11-mikrodeletionsenheten, som också ofta hänvisas till med andra namn som används omväxlande. Bland dem finns :
- Shprintzens syndrom
- CATCH22
- Takao team
- Sedlackovs lag
- VCFS-lag
Det är dock värt att understryka att man i många vetenskapliga artiklar fortfarande kan stöta på inkonsekvens i nomenklaturen och användningen av ovanstående namn som olika defekter, vilket inte är lämpligt
Även om var och en av dessa sjukdomar faktiskt kännetecknas av något olika symtom och deras svårighetsgrad, har forskare nu förenat nomenklaturen och rekommenderat att både Di Georges syndrom och de ovan nämnda namnen på mycket liknande genetiska sjukdomar hänvisas till till som 22q11 deletions- eller mikrodeletionskomplexet över hela världen.
90 % av Di Georges syndrom påverkar 48 gener, och resten endast 24 gener. Som ett resultat av förlustav ovanstående gener, under fosterutvecklingen, påverkar många störningar barnets utveckling, vilket efter födseln resulterar i uppkomsten av mutationssymtom. Därför bör personer som bestämmer sig för att skaffa barn och har 22q11 deletionssyndrom veta att det finns en 50 % chans att överföra sjukdomen till sin avkomma.
Viktigt är att forskning utförd 2015 av Dona Landsman i Kanada visar dock att endast 25 % av graviditeterna har en chans att föda ett friskt barn.
Det är också viktigt att förekomsten av Di Georges syndrom fluktuerar eftersom forskning om det fortfarande pågår. Dessutom bör man komma ihåg att många människor förblir odiagnostiserade och ofta antingen inte lär sig om sjukdomen alls, eller så sker den till exempel efter födseln av avkommor som diagnostiserats med en genetisk sjukdom.
Di Georges syndrom kan orsaka inte bara många störningar, funktionshinder och allvarliga fysiska och psykiska hälsoproblem, utan även missfall, spädbarns död och kortare liv hos vuxna.
Di Georges syndrom - orsakar
Den främsta orsaken till Di Georges syndrom är en 22q11.2 deletion eller mikrodeletion. Det betyder att på den långa armen av kromosom 22 (den minsta mänskliga kromosomen i någon cell i kroppen) finns en förlust i det genetiska materialet, vilket kan innefatta ett kort fragment av gener eller en hel grupp gener. Platsen för platsen i det genetiska fragmentet definieras som q11.2
En annan orsak kan också vara en punktmutation i TBX1-genen, som är involverad i utvecklingen av hjärtat, tymus, bisköldkörtlar och ansiktsstrukturer
Det är också möjligt att mutationer i HIRA/TUPLE1- och UFD1L-generna bidrar till Di Georges syndrom, men det finns för närvarande otillräckliga studier för att definitivt bekräfta detta.
Di Georges syndrom - symptom
Det bör betonas att antalet symtom och deras svårighetsgrad varierar beroende på det undersökta fallet. Vissa patienter kan uppleva en genetisk defekt direkt efter förlossningen, andra senare i livet, och vissa kan utveckla ospecifika symtom som kan leda till att de aldrig diagnostiseras korrekt.
Det är dock värt att notera att forskare identifierade 180 symtom som kan orsakas av 22q11 mikrodeletionssyndrom, av vilka patienten oftast har högst 20
Di Georges syndrom hos spädbarn och nyfödda visar sig vanligtvis som:
- hjärtfel (förekommer hos upp till 82 % av barnen)
- problem med matintag (svårigheter att suga och svälja)
- gomsp alt eller andra defekter i den (dvssom ett resultat, t.ex. att hälla genom näsan)
- hypotonisk, d.v.s. låg muskeltonus
- utvecklingsfördröjning, inklusive kognitiva, kognitiva, tal, etc.
Detta händer väldigt ofta:
- försvagad immunitet (som t.ex. är förknippad med frekventa infektioner i de övre och nedre luftvägarna)
- dåligt utvecklad bräss (eller brist på sådan)
- hypokalcemi (och tillhörande hypokalcemisk stelkramp)
- funktionsfel i bisköldkörtlarna
- olämplig kroppsvikt och för kort längd
Barn med denna genetiska defekt har ofta öroninflammationer och lider därför ofta av hörselnedsättning, vilket också påverkar deras utveckling negativt.
Efter förlossningen upptäcks också ofta defekter i könsorganen, inklusive till exempel:
- njure underutveckling
- njurcystisk sjukdom
- hypospadi hos pojkar
samt defekter i nervsystemet, som :
- hydrocephalus
- hjärncystor
- meningeal bråck
Det finns också störningar i matsmältningssystemet, inklusive:
- diafragmabråck
- anusdefekter
- ogiltig tarmfrasering
Di Georges syndrom är den näst vanligaste orsaken till allvarliga hjärtfel och utvecklingsförsening efter Downs syndrom.
Bristerna är också liknande när det gäller närvaron av de karakteristiska egenskaperna hos utseendet, bland annat :
- ögon brett isär
- små och lågt ansatta öron
- fiskmun
- platt nos
- skillnader i tå- och fotlängd
Dessutom kännetecknas både Di George och Downs syndrom av dålig muskeltonus.
Senare i livet är patienter med Di Georges syndrom mer benägna än friska att utveckla autoimmuna tillstånd. Dessutom bekräftar specialister att det också finns en ökad frekvens av Parkinsons sjukdom bland dem.
Di Georges syndrom påverkar också mental hälsa, men även om 80-100 % av patienterna upplever störningar relaterade till det, är de sällan förknippade med Di Georges syndrom. De resulterande problemen är mest synliga hos vuxna, men de börjar utvecklas redan i barndomen.
Som regel är barn med Di Georges syndrom hyperaktiva, oförmögna att koncentrera sig och har inlärningssvårigheter. De är också vanligtvis lindrigt utvecklingsstörda.
Hos vuxna med detta genetiska defektsyndrom är det också större risk att utveckla psykiska sjukdomar, inkl.depression och bipolär sjukdom. Att ha detta mutationssyndrom är också 30 gånger högre risk för schizofreni jämfört med en frisk person. Dessutom kan episoder av psykos och demens också förekomma.
Di Georges syndrom kan också ha ospecifika symtom som kanske inte är ett så allvarligt tillstånd. De inkluderar, men är inte begränsade till:
- konvulsioner
- ångestsyndrom
- krökning av ryggraden
- hörsel-, tal- och sväljproblem
Hur diagnostiseras Di Georges syndrom?
Diagnosen Di Georges syndrom är inte lätt i många fall, och därför får vissa patienter reda på det av misstag, till exempel när ett barn föds med en genetisk defekt. Det är svårt att diagnostisera denna sjukdom eftersom dess symtom ofta inte är uppenbara och kan hänföras till många sjukdomar.
Ett sätt att ställa en diagnos är genom genetiska tester. Tyvärr kan mikrodeletioner ske slumpmässigt, så det är mycket svårt att förutsäga vilka specifika tester som bör utföras.
Det är mycket lättare att göra dem när kvinnan fortfarande är gravid, och det är känt att till exempel en av föräldrarna har en mutation. I denna situation utförs prenatala tester såsom genetisk fostervattenprov.
Prenatal diagnos innebär att man samlar upp fostervatten för undersökning. Proceduren utförs mellan 15:e och 18:e graviditetsveckan.
Du bör dock vara medveten om att testet är invasivt, vilket är förknippat med möjliga komplikationer (t.ex. risken för missfall är 1 %).
I senare skeden av livet är det också möjligt att upptäcka en genetisk defekt vid diagnos av andra organ, till exempel hjärtat under ekokardiografi eller röntgenundersökning av kotavvikelser i halsryggen.
Di George syndrom - behandling
En person som diagnostiserats med Di Georges syndrom måste vara medveten om att det är en livslång sjukdom. Från ögonblicket för diagnosen, praktiskt taget hela livet, måste han stå under ständig övervakning av specialister inom olika områden, inklusive:
- neurolog
- kardiolog
- gastroenterolog
- endokrinolog
- nefrolog
- ÖNH-specialist
- psykolog
- psykiatriker
- immunolog
- genetik
Tack vare denna procedur är det möjligt att inte bara minimera symtomen, utan också förhindra deras försämring och negativa effekter, samt att känna igen och behandla nya störningar. Detta är särskilt viktigt för barn med Di Georges syndrom, eftersom underlåtenhet att tillämpa lämpliga terapier i tid kan påverka deras utveckling negativt,inte bara fysiskt utan också ment alt.
Om diagnosen ställs omedelbart efter ett sjukt barns födelse är det oftast förenat med att man påbörjar behandling vid den tidpunkten och därmed med många operationer som hjälper bl.a. ta bort defekter i hjärtat, matsmältningssystemet och nervsystemet
Om de allvarligaste symtomen avlägsnas måste barnet ofta genomgå specialistbehandling, vilket till exempel förbättrar hörseln eller minimerar talproblem
Vissa patienter behöver psykiatrisk behandling eller psykologisk terapi för att hjälpa till att minimera symtom som ångest, hyperaktivitet eller behandla tillstånd som schizofreni.
Farmakologisk behandling implementeras också ofta hos personer med Di Georges syndrom.
Det är också värt att komma ihåg att svårighetsgraden av symtomen hos patienter med Di Georges syndrom kan variera, därför finns det, förutom den ständiga kontrollen av specialister, också ett behov av ständigt ökad medvetenhet. Inte bara patienten ska ha kunskap om sjukdomen, utan även hans anhöriga, vilket kommer att hjälpa till att förstå sjukdomen och möjliggöra det nödvändiga stödet.