Örats struktur är lika komplicerad som dess funktion. Ljudet av prasslande löv, en tickande klocka eller fågelsång är säkert. Örat är anpassat till mycket starkare ljud, men alltför ofta kan kontakt med dem vara farligt för din hälsa. Ta reda på hur örat är byggt.

Strukturen i öratär riktigt komplicerad. När vi står framför spegeln ser vi bara ett fragment av orgeln som ansvarar för ljuduppfattningen av världen. Den här delen äröron- det är häryttre öratbörjar. Bakom den finnsmellanörat , och vidareinneröra . När de är ordentligt byggda fungerar de bra och kan samarbeta med hjärnbarken som tolkar vad som når den genom öronen, vi kan säga att vi hör

Ytteröra: struktur

Ytterörat är nålen och den yttre hörselgången. Knappast någon är nöjd med formen på öronen, men vi har lite inflytande på den, eftersom vi ärver dess utseende. Den växer hos oss upp till 18 års ålder. Dess form liknar en långsträckt, böjd platta. Den är gjord av flexibelt brosk täckt med hud och om man tittar på den yttre hörselgången skulle man märka att den är några centimeter lång och lätt vriden. Det är av denna anledning som ÖNH-specialisten måste "räta ut" slangen för att kunna titta in i örat och dra upp och bakåt. Hörselgången är täckt med hud. Kort, tjockt hår växer i början. Utsöndringen av deras talgkörtlar, blandad med det exfolierade epitelet, bildar öronvax. När för mycket av det samlas, täpper det till hörselgången. Då hör vi värre, ljud når oss som genom bomullsull. Tänk på att inte ta bort öronvaxet själv med bomullsknoppar, för du trycker bara in proppen. Dessutom kan vi skada trumhinnan som stänger den yttre hörselgången. Den enda vettiga metoden för att ta bort öronvax är att skölja örat av en ÖNH-specialist.Trumhinnan är oval till formen, ca 10 x 8,5 mm stor och ca 100 mikron tjock. Epitelet täcker det från utsidan och slemhinnan från insidan. Den är spänd, stark och tål ett tryck på cirka 100 cm kvicksilver. När ett ljud (en våg av vibrerande luft) kommer in i vårt öra, träffar det trumhinnan ochfår den att vibrera.

Mellanöra: struktur

Det börjar precis bakom trumhinnan. För det första är det en liten hålighet som är fodrad med en slemhinna och fylld med luft. Dess sida berör den sk brösthålan. Om vi ​​rör vid skallen bakom öronen med ett finger känner vi en liten kulle. Detta är bröstbenet i vilket denna hålighet är belägen. Örat uppfattar luftens akustiska vågor, men också skakningarna i skallbenen. Så man kan också prata om den sk benledning av ljud. När en foniatrist undersöker vår hörsel, inkl. kontrollerar benledning genom att applicera en speciell anordning på bröstbenet

Vibrationer i trumhinnan överförs till innerörat genom en kedja av tre hörselben, med eleganta namn, hammare, städ och stapes, som hålls på plats av muskler och ligament. Först tar hammaren, fäst vid trumhinnan, emot och överför vibrationer till städet, och det - till stapes. Den senare fördjupar sig i den sk förmaksfönster och sätter i rörelse vätskan som fyller förmaket (det så kallade endotelet).

Som vi redan vet är trumhålan fylld med luft. Eustachian-röret (Eustachian-röret) används för att utjämna trycket på båda sidor av den förseglade trumhinnan. Denna längsgående kanal från trumhålan löper i tinningbenet så långt som till nasofarynx. När halsen och näsan är inflammerad sväller slemhinnan och ibland stänger sig eustachian-röret. Då utjämnas inte trycket i trumhålan och vi hör sämre. Detta händer även till exempel vid landning av ett flygplan, då lufttrycket i kabinen ökar. Gäspning eller sväljning av saliv kan då hjälpa oss, vilket får den mjuka gommens böjmuskel att dra ihop sig, och detta öppnar svalgöppningen i Eustachian-röret. Luften strömmar genom den in i trumhålan och utjämnar trycket med det i flygplanskabinen. Och vi hörs bra igen. Sura godisar distribueras på flygplan under lång tid. De ökar utsöndringen av saliv, som du måste svälja ofta, så att de kan förhindra att du blir "döv".

Viktig

Ljudintensiteten mäts i decibel. Våra öron är väldigt känsliga för dem. Vissa ljud uppfattar vi som behagliga, andra kan skada vår hörsel. Vilka situationer är säkra för vårt öra, vilka är riskabla och vilka är farliga?

  • 20-60 decibel är säkra ljud, t.ex. prasslande löv, tickande klocka, ljud från en lugn gata, vanligt samtal, fågelsång,
  • 75-100 decibel är riskabla ljud, t.ex. surrande på en restaurang med musik, ljud från en hög gata, ljudet av en lastbil och en buss i rörelse, en fungerande gräsklipparmotor,
  • 100-140 decibel ärhotfullt ljud, t.ex. motorvirrande utan ljuddämpare, disco- och rockkonsertljud, fungerande jackhammer, jetplan som lyfter.

Innerörat: struktur

Den består av en vestibul, en cochlea och halvcirkelformade kanaler. Vestibulen är placerad precis bakom hörselknogarna i mellanörat. Tre halvcirkelformade kanaler avgår från den något uppåt. De liknar ringar i tre olika plan vinkelräta mot varandra. Den så kallade Snäckan, som ansvarar för att ta emot hörselstimuli, är en benkanal som är cirka 35 millimeter lång, som liknar formen av ett vinsnigelskal. I den finns en membranös cochleakanal fylld med vätska (endotel). I sin tur har den sk ett spiralorgan med många sinnesceller. Dessa är ändarna på de åttonde kranialnervens fibrer. Ljudvibrationer som överförs genom trumhinnan och hörselbenen till förmaksfönstret når snäckans endotel genom vätskorna som fyller förmaket. Här omvandlar spiralorganets sinnesceller dem till elektriska impulser. Impulserna går längs den åttonde nerven till hjärnans temporallober. Det är här de analyseras av hjärnbarken. Hjärnbarken kommer för det första ihåg individuella impulser och för det andra tilldelar dem specifika betydelser. Detta gör att vi kan förstå talade ord och särskilja dånet från en ko från en cellokonsert.

Viktig

Vad har du för hörsel

  • bra att höra en viskning på 6 meters avstånd,
  • svag när du hör en viskning på 1-4 meters avstånd,
  • matt när du hör en viskning upp till 1 meter bort,
  • du riskerar att bli döv när personen som talar till dig måste böja dig nära ditt öra.

"Zdrowie" varje månad

Kategori:

Anatomy