Ofrivilliga rörelser kan förekomma hos vem som helst – både hos barn och äldre. Inom denna grupp av neurologiska problem urskiljs flera olika störningar, allt från skakningar till uttrycksfulla chorearörelser. Förekomsten av ofrivilliga rörelser hos patienter kräver alltid implementering av omfattande diagnostik - orsaken till dessa störningar kan till och med vara livshotande tillstånd

Ofrivilliga rörelserär olika motoriska aktiviteter som sker utan patientens vilja eller medvetenhet. De uppträder som ett resultat av störningar i funktionerna hos den så kallade det extrapyramidala systemet, som under normala förhållanden är ansvarigt för att kontrollera motorisk koordination och precision av rörelser. Vid dysfunktion av det extrapyramidala systemet kan det spontant - utan medverkan av patientens vilja - generera motorisk aktivitet, och det är som ett resultat av detta fenomen som ofrivilliga rörelser kan uppstå.

Oavsiktliga motoriska aktiviteter kan vara en konsekvens av både sjukdomar från början av livet (t.ex. cerebral pares) och en konsekvens av sjukdomar som upplevts i vuxen ålder - exempel inkluderar till exempel stroke eller neoplastiska sjukdomar relaterade till strukturerna av nervsystemet

Ofrivilliga rörelser: skakningar

Skakningar är oscillerande, rytmiska ofrivilliga rörelser. Det finns flera typer av dem:

  • vilande darrning,
  • avsiktlig tremor (uppträder i slutet av en aktivitet),
  • postural tremor (med andra ord, positionell tremor, relaterad till att inta en viss kroppsställning),
  • kinetisk tremor (uppträder under hela varaktigheten av en rörelse).

Orsaken till skakningar är ett antal olika sjukdomstillstånd, men inte bara - problemet kan också uppstå som ett resultat av mediciner som patienten tagit. Dessa typer av ofrivilliga rörelser är oftast förknippade med:

  • Parkinsons sjukdom och andra Parkinsons syndrom,
  • Mindre sjukdom (så kallad essentiell tremor),
  • hypertyreos,
  • sjukdomar i lillhjärnan,
  • Wilsons sjukdom,
  • förgiftning (t.ex. med alkohol, droger eller tungmetaller),
  • farmakoterapi (t.ex. antidepressiva medel, humörstabilisatorer eller anxiolytika).

Grunden för förekomsten av skakningardet finns också psykiska störningar - i en sådan situation kallas ofrivilliga rörelser som psykogena skakningar

Ofrivilliga rörelser: chorea

Dansrörelserna är koordinerade, plötsliga, vridande rörelser runt kroppens långa axel, och kan involvera olika delar av kroppen - rörelsestörningar kan påverka både extremiteterna och de axiella musklerna. Rörelserna sker i ett plan vinkelrätt mot kroppens långa axel, de förblir vakna, men försvinner under sömnen. Deras intensitet kan vara extremt hög när man utför någon annan medveten aktivitet, dansrörelser kan åtföljas av ofrivilliga ansiktsrörelser (t.ex. rynkor i pannan). Ofrivilliga körrörelser kan bero på:

  • Huntingtons sjukdom (ett annat namn för detta tillstånd är Huntingtons chorea)
  • Wilsons sjukdom
  • neuroakantocytos
  • perinatal hypoxi
  • pląsawicy Sydenham
  • viral encefalit
  • läkemedelsanvändning (t.ex. antipsykotika, humörstabilisatorer, fenytoin, dopaminerga läkemedel; chorea är också en sällsynt men potentiellt möjlig biverkning av p-piller)
  • endokrina störningar (hypertyreos, hypoparatyreos eller binjurebarken)
  • stroke
  • systemisk lupus erythematosus
  • polycythemia vera
  • antifosfolipidsyndrom
  • subdur alt hematom

Ofrivilliga rörelser: atetos

Atetotiska rörelser är långsamma, vridande och vridande motoriska aktiviteter (ett exempel kan vara överdriven vridning av fingrarna). De påverkar främst de distala delarna av extremiteterna (särskilt underarmarna och händerna), rörelsen sker i ett plan parallellt med lemmens axel.Ofrivilliga rörelser i form av atetos finns främst vid cerebral pares, Wilsons sjukdom och Huntingtons sjukdom sjukdom. De orsakas också av olika sällsynta genetiska sjukdomar, såväl som stroke eller inflammation i nervsystemet. Orsakerna till atetos är också störningar som upplevs i ett mycket tidigt skede av livet, eftersom problemet kan orsakas av allvarlig hypoxi i perinatalperioden.

Ofrivilliga rörelser: ballism

Ballism sägs uppstå när patienten upplever ofrivilliga, ryckiga rörelser av att kasta lemmar framför sig - det liknar situationen då patienten kastar sina egna lemmar från sig själv. Störningen drabbar främst de proximala extremitetsmusklerna (de så kallade dragmusklerna). Dessa typer av rörelser uppträder plötsligt och är mycket snabba. Ballism orsakas av alla tillstånd därkörsträcka, den sk den lågtalamiska kärnan, som är en del av det centrala nervsystemet. Dessa skador kan vara relaterade till bl.a. med inflammatoriska, autoimmuna eller neoplastiska processer kan deras orsak också vara cerebrala kärlsjukdomar (t.ex. stroke).

Ofrivilliga rörelser: tics

Tikami är kortvariga, koordinerade, ofrivilliga rörelser av vissa delar av kroppen. De kan uppträda som att ögonlocken blinkar, huvudet skakar eller höjer ögonbrynen, tics kan också ta en vokal karaktär (i form av grymtande eller skrikande - denna situation uppstår på grund av samtidig sammandragning av struphuvudet, halsen och munmusklerna). Tics kan uppstå som ett av huvudsymtomen på vissa sjukdomar (som är fallet med Gilles de la Tourettes syndrom), samt vara en av åkommorna i samband med andra tillstånd (tics kan förekomma vid stroke, neurodegenerativa sjukdomar eller på grund av användning av vissa läkemedel, t.ex. neuroleptika)

Ofrivilliga rörelser: dystonier

Vid dystoni upplever patienten en samtidig sammandragning av motsatta muskelgrupper. Effekten av detta fenomen är patientens antagande av en bisarr position eller en ovanlig, påtvingad inställning av en av extremiteterna i en viss position. Felaktiga rörelser kan ta många former, såsom: cervikal dystoni, torticollis eller ögonlocksspasmer, den sk författarkramp eller musikers dystoni. Dystonier åtföljs av ökad muskelspänning och en känsla av stelhet, ett fenomen i samband med dessa ofrivilliga rörelser är ofta smärta. En typ av dystoni är torsionssammandragningar, som, även om de liknar chorea, varar länge och har en mer vridande form. Dystonier kan uppträda under en mängd olika tillstånd, till exempel:

  • Parkinsons sjukdom,
  • Wilsons sjukdom,
  • multipel skleros,
  • tumörer i centrala nervsystemet,
  • slag,
  • syfilis,
  • Creutzfeldt-Jakobs sjukdom,
  • AIDS,
  • missbildningar i cerebrala kärl

Förekomsten av dystoni kan också vara en biverkning av att ta vissa mediciner, exempel inkluderar neuroleptika, metoklopramid, levodopa eller bromokriptin.

Ofrivilliga rörelser: myoklonus

Myoklonus kallas också muskelryckningar. Dessa är snabba, korta sammandragningar av en del av fibrerna eller hela muskeln. Episoder av myoklonus uppträder antingen spontant eller provoceras av vissa faktorer - de kan utlösas av t.ex. lätta eller taktila stimuli ellerhörsel.

Myoklonus kan uppträda i samband med olika patologier i nervsystemet - deras förekomst kan vara förknippad med både demens och metabola sjukdomar, myokloniska ofrivilliga rörelser kan också vara en konsekvens av en huvudskada.

Ofrivilliga rörelser: diagnostik

Vad patientens diagnostiska process kommer att baseras på beror i första hand på vilken typ av sjukdom som misstänks hos patienten. Avbildningstester (t.ex. datortomografi eller magnetisk resonanstomografi) och laboratorietester (både grundläggande, såsom blodvärden, och specialiserade, såsom bestämning av serumkoncentration av ceruloplasmin) används. Detaljerade genetiska tester kan göras vid misstanke om en genetiskt betingad sjukdom. Det bör understrykas att tester av detta slag görs inte bara hos unga patienter – till exempel börjar symptomen på Huntingtons sjukdom inte förrän vid 50 års ålder, och det är just dessa sent framträdande åkommor som kan leda till genetisk diagnostik.

Vid ofrivilliga rörelser är både besvär som dykt upp för första gången och de som funnits hos patienten en tid viktiga. I den senare situationen bör patienten vara mycket uppmärksam på deras intensifiering, eftersom ökad intensitet eller omfattning av ofrivilliga rörelser kan indikera en förvärring av sjukdomsprocessen som orsakade ofrivilliga motoriska aktiviteter, och detta i sin tur kan vara en signal som indikerar behovet av att ändra den hittills använda behandlingen.

Ofrivilliga rörelser: helande

Ofrivilliga rörelser är ett symptom, inte en sjukdom - därför är behandlingen baserad på terapi av det underliggande tillståndet av patientens rörelsestörningar. Dessutom kan neuroleptika (som vanligtvis används som antipsykotika) administreras till patienter för att lindra intensiteten av ofrivilliga rörelser.

Kategori:

Neurologi